Varje människa har en mening här i livet, om vi inte hade en mening i livet, varför skulle vi då leva?

Alla människor måste ju ha en anledning till att vi lever. Annars skulle det bara vara så fel, som att bli utnyttjad. Så det måste ju vara så att alla människor har en mening, eller att själva livet har en mening, varför skulle man leva om det inte fanns en mening med att man levde, varför finns det inget slut på rymden, men det finns ett slut på livet? Eller är det så att vi föds här på jorden, och vi lever här och vi lever för våran mening, och sen är det ödet som bestämmer hur det går, det är ingen som kan ändra på ödet, bara om man vet vad som händer men ödet bestämmer allt, våra liv, kan man säga är en bok, vårat liv, är ungefär som att ödet har skrivit en bok och vet exakt vad som kommer hända oss med det vet inte vi.

Och kanske är det så att när vi fått våran tid på jorden så kommer vi till en annan plats där vi alla kommer få träffas igen, vi kommer komma till ett ställe som liknar rymden, ett ställe, ett land eller en plats där det inte finns något slut, vad händer egentligen efter detta liv på jorden? Det är det ingen som vet förutom dom som är på andra sidan. Det där är saker som verkligen spökar i mitt huvud, såna här djupa saker, såna kommer och spökar väldigt ofta i mitt huvud, varför blev det så? Vad gjorde jag nu, vad kommer jag göra, vad händer efter detta liv? Varför finns det inget slut på rymden, varför finns det bara liv på våran jord. Dom där spökar runt väldigt ofta i mitt huvud.

Men jag har redan ett svar för mig om vad som händer efter detta andra kanske har ett helt annat svar men för mig är det så här…

Någon bestämde vad vi alla skulle bli här på jorden, ett djur, en människa, eller växter, eller saker, sjöar sand vad som helst.

Vi får en familj, som vi ska leva med, som vi ska älska, förmodligen hittar vi vänner, olika vänner, vi reser utomlands och träffar nya vänner där. Vi gifter oss, vi kanske skaffar barn, vi tycker skolan är skit, eller vi älskar skolan, vi hamnar i bråk, vi har gjort något dumt, vi ångrar oss, vi gör något bra! Vi hjälper andra, och vi tänker! Vi använder våran stakars hjärna som får jobba hela tiden. Många kommer på botemedel, vi bygger upp ett helt land, det är ju helt fantastiskt att det är vi människor som byggt upp landen, men det tragiska att vi är dom farligaste på jorden, vi är farliga för andra och för oss själva. Men det tänker ingen på, många tänker bara om sig själv, och skiter i allt omkring än, allt som händer här i världen… men nu lämnar vi det! Antingen får vi ett bra eller dåligt liv! Många vill ju ha ett bra liv! Och jag tycker att alla människor är värda att få ett bra liv. Men en dag, när ingen vet så kommer vi försvinna, som en bit ur en låt som jag tycker om – ’’vi måste lära oss att det liv vi fått, är några år som snabbt försvinner bort, men själen som vi har den lever alltid kvar, den kan aldrig dö bort som den kropp vi har fått den får vara för evigt hos gud’’. Och jag tror att när vi somnat in och tagit våra sista andetag här på jorden, så kommer vi vakna upp någon annanstans där vi tar nya andetag, jag tror att det är på en plats där vi får vara med våra nära och kära, en plats där vi har det underbart och kan kolla ner på jorden, och om vi känner för det så kan vi komma ner på jorden och hälsa på våra närmaste som vi har, eller någon plats som vi vill besöka. Men jag tror att det kommer vara en sån fin plats, och en plats där det inte finns något slut. Men självklart tvivlar jag på det ibland, för jag vet ju inte riktigt, men det är min säkra tro! Och det tror jag på! Att vi kommer komma till en vacker plats! Och själv klart har jag varit rädd många gånger att det bara ska bli svart, vem har inte det? Men varför tänka så? När man har en tro på att det finns ett liv efter detta? Och jag tror att det finns det! Och att man kan komma ner på jorden till dom man älskar.

Oj oj, vilken djup text, såna här saker tycker jag är tunga att prata om, och får jag välja själv så vill jag inte prata om dom alls! För det är nämligen att jag är en sån här liten fegis, jag är nämligen nästan rädd för allt, men jag vill inte vara det! Och det värsta är att jag tror ju på allt också.

Men nu lämnar vi det här tunga!

Imorgon så är det jul avslutning på skolan, så då får vi äntligen lov efter det! J

Och för er som har lyckats tagit er ända ner hit, vill jag önska ett trevlig lov och om jag inte bloggar nå med föra jul så vill jag i alla fall säga, för sök att ha en bra jul, och se det goda i allt!

Så God Jul till alla som läser det här! Krama om varandra och ta hand om varandra!