Jejje Berglund

 

 Det var Tisdag den 20/12 jag och mamma hade bestämt att vi skulle åka och handla och gå runt på olika affärer för att sedan åka hem till henne och poa på lite och även ta en promenad. Då jag hade gått 6 dagar över tiden så kände jag att jag inte bara kunde ligga hemma för då skulle jag bara ligga & vänta. Så jag sysselsatte mig varje dag vilket gjorde att jag aldrig hamnade i den där väntan.

 

I alla fall så hade jag & mamma bestämt att jag skulle komma hem till henne strax efter 11 då hon skulle på massage & jag skulle på köpingen & posta brev.

 

Jag vaknar upp den dagen & känner mig ovanligt pigg, jag kan för en gång skull äta en ordentligt fruskot (hade väldigt svårt att äta under graviditeten). Jag packade ner mina brev & tog även med min katt så hon skulle få vara hemma hos mamma under dagen så hon slapp va själv.

 

Väl inne på köpingen så blir det en kort bilkö innan Coop rondellen & tur va det, för från ingenstans så kommer en riktig smärta i magen, tårarna bara spruta & jag tänkte att sablar vad den där sammandragningen kändes (hade sammandragningar & förverkar i 1 månad). Klockan va då strax före 11. Värken släpper & jag tänker inte mer på det, kommer ihåg att jag blev lite orolig att något var fel eftersom de gjorde så ont. 

Jag postar mina brev & precis innan jag sätter mig i bilen så fick jag ont igen.

 

Jag kommer hem till mamma, klockan va 11 & jag visste att hon kommer när som helst, det suger till ordentligt i magen igen, jag blir tvungen att sätta mig ner på golvet. När mamma kommer hem så möts hon av en blick, mig sittandes på golvet & har ont😂. Kommer ihåg att jag sa till mamma "Nu känns de annorlunda, det gör ont på ett annat sätt". Mamma säger att det kanske är på gång, jag hade inte ens haft tankar på att det kunde va de "riktiga värkarna".

 

Vi beslutar oss för att ändå åka till köpingen för att uträtta våra ärenden då jag sa att jag inte bara ville gå hemma. Dock så kom värkarna oftare och kändes mer & mer, jag kommer ihåg att vi mötte bekanta som stannade & pratade med oss & jag bet ihop så fort en värk kom då jag inte ville ha "falska förhoppningar". 

När vi ska in på sista affären så kommer jag inte längre än ut ur bilen då den värken va mkt kraftigare. Så mamma får springer in själv & jag sitter i bilen & försöker andas lugnt.

På hemvägen fick vi svänga in på sidan flera gånger då värkarna kom intensivt & gjorde väldigt ont (de va jag som körde).

 

När vi kommer hem kastar vi både i oss mat, jag hoppar in i en dusch medan mamma ringer pappa & Kristoffer.

Vi började även att klocka värkarna när vi kom hem och de va då mellan 2-4minuters mellanrum mellan värkarna. Så pappa kommer åker hem till mig & hämtar förlossningsväskan & åker & hämtar Kristoffer på jobbet. Vi ringer BB & dem vill att vi ska kma in på en gång. Vi sätter oss alla i bilen & åker mot BB som tar ca 1 timme (känns dock mkt längre).

 

När vi kommer in på BB (16:00) undersöker en läkare mig & han säger att jag var öppen ca 5cm så jag skulle få bli flyttad till ett förlossningsrum. 

 

Vi kommer in i rummet & sen är de som små luckor jag kommer ihåg då jag fick lustgas & vart väldigt hög på den. 

Men kommer ihåg att mamma, pappa & Kristoffer byttes av med att vara inne med mig, värkarna blir intensivare & jag hinner knappt andas ut & vila innan nästa värk börjar. 

Lite roligt i det hela var när mamma kom in till mig så sa jag till henne " det är nå fel på lustgasen den tar inte på samma sätt, har jag redan blivit van den?" Mamma svarar att värkarna kanske blivit starkare så jag inte känner av den lika bra. Precis då kommer läkaren in & små flinar till mig & mamma & vi fattar inget, när han kommer fram till mig tar han ifrån mig lustgasen och visar att slangen har åkt ut, det har alltså läckt ut gas i hela rummet, då läcker mamma ur sig "är det därför jag har blivit så yr?", "Ja ni har väl haft fest här inne svarar läkaren" 😂

 

Det jag mer kommer ihåg är när dem sätter in epudiralen (som dem fick göra 2gr). I början vart de skönt ryggsmärtan försvann och de gjorde bara ont i magen. 

 

Jag blir sedan öppen 10cm & får sätta mig på en Pilatus gång 2 gånger. Andra gången va klockan strax efter 22:00 & jag kmr ihåg att jag satt & gunga på bollen så att bebisen skulle sjunka neråt & hade så fruktansvärt ont, ryggbedövningen tyckte jag inte tog bort någon smärta alls. Helt plötsligt känner jag hur min kropp börjar krysta & jag skriker att det är dags jag har fått krystvärkar (det är då pappa & Kristoffer inne med mig i rummet). Men barnmorskorna sa bara "nej, nej det är inte dags än". Precis då kmr mamma in & ser paniken i mina ögon & ser hur jag sitter & krystar, hon säger det till dem & dem kollar på mig & fick lite panik när dem insåg att krystvärkarna hade börja. 

 bort med bollen & upp på sängen. 

 

Jag trodde jag skulle dö med krystvärkarna de va den värsta smärtan jag någonsin varit med om & speciellt när man skulle stanna upp i en krystvärk. 

 

Efter några krystvärkar så ser jag & känner hur min lilla bebis kommer ut & jag fattade inte att det var sant. Känslan när dem la honom på mitt bröst är obeskrivlig. Så mycket kärlek!

 

12 timmar tog det från första värken, 6 timmar låg vi inne på förlossningen, 22:15 kom första krystvärkarna, 22:28 kom han ut. Så 13 minuter tog själva förlossningen! ❤️

3820 gram, 51 cm lång va våran lilla Charlie! 

 

Ännu mer kärlek kände jag när dem la Charlie på Kristoffers bröst, att se dem två där tillsammans fick hela världen att stanna, jag blev både kär & lycklig i det ögonblicket! ❤️

 

Om 2 dagar blir Charlie redan 1 månad gammal & vi kunde inte vara stoltare & lyckligare! Är så fantastiskt att följa hans resa❤️❤️❤️